Dreams are made of Cotton Candy

Det blev en hel del filmer denna vecka, men ändå färre än vad jag hade planerat att se. I lördags hade jag gått loss på tv-tidningen och kluddrat på allt jag ville se. Jag är faktiskt riktigt bra på att hänga med i 4 program samtidigt. Men jag orkade inte se allt. Jag måste ju sova ibland också. Mina filmer från CDON hade kommit (Cry-Baby och The Stepford Wives). Ska bli kul att se Cry-Baby nästa vecka. *himlar med ögonen*

V. 49
Fk: The Station Agent (Thomas McCarthy, 2003): Naw, den filmen var så söt. En dramakomedi med 100% drama och 100% komedi. Även om jag skrattade mer än jag grät, så var det ändå härligt dramatiskt, på ett perfekt lättsamt sätt. Den handlar alltså om en kille som är dvärg, som är deprimerad just därför. Han får ärva ett stationshus på landet av sin enda vän som avlider i början av filmen. Det är sorgligt hur inåt han är, och jag kan relatera på något sätt. Typ.

Dirty Rotten Scoundrels (Frank Oz, 1988): Haha, Michael Caine is KILLING me! Han är alltid så rolig. Som vanligt spelar han en mycket fin, skämtsam herre. Hans roll här påminner faktiskt lite om den i Miss Congeniality (Donald Petrie, 2001) då han lär upp Steve Martin till en gentleman som han lär upp Sandra Bullock till en dam. Martin och Caine spelar iaf en typ av gigolos, fast "fina". De lurar massa kvinnor på pengar, helt enkelt. En klassiker som är jätterolig!

Confessions of a Teenage Drama Queen (Sara Sugarman, 2004): Jag såg egentligen inte hela, men jag har sett den förut (syrran har den på DVD). Ganska söt film med Lindsay Lohan som Drama Queen. Jag älskar kläderna i filmen! Storyn är ganska ytlig, men spela roll? Den är rolig och passar utmärkt till en tjejkväll.

How To Lose A Guy In 10 Days (Donald Petrie, 2003): Okay, chickflicks i all ära, men jag älskar verkligen den här filmen. Kate Hudson är min filmstjärneidol och vem bryr sig om att hon är dotter till Goldie Hawn, de har båda otrolig talang. Det här är en total feel goodfilm som är förbjuden att ogillas. (Det hjälper också att Matthew McConaughey är skitsnygg!) En perfekt Hollywoodfilm om världens bästa känsla; kärlek.

The Stepford Wives (Frank OZ, 2004): Oj oj oj, weird movie! Det märks på något sätt att det är samma regissör som Dirty Rotten Scoundrels (även om jag inte visste det förrän alldeles nyss) när man tänker efter, det är samma knäppa humor. Men sen är det här också en remake. Ganska rolig, men inta alls vad jag hade förväntat mig. Det handlar om en överambitiös kvinna (vackra Nicole Kidman) som råkar få sparken från jobbet och flyttar till "suburbia" Stepford med sin goofy make. Stepford är underbart perfekt. Kvinnorna är perfekta. Husen är perfekta...Och självklart så är perfekt = onormalt. Filmens twist kommer man på ganska tidigt i handlingen, men det är ganska intressant hela vägen ändå. Sevärd, men inte så bra som man kan tro av filmens tagline och trailern avslöjar typ hela filmen.

Love Actually (Richard Curtis, 2003): Love actually is all around... Första gången jag såg den här så gillade jag den inte alls. Jag tyckte att den var töntig och trist. Men nu älskar jag den. Speciellt nu i juletider. "Christmas is all around us..." Bill Nighy gör en jättebra insats, och jag gillar faktiskt Hugh Grant just när jag ser filmen. Keira Knightley är söt som vanligt.

Puss hej ses,
Anamariah!